......ner och upp, åker tavlor och diverse djurhorn. Det resulterar i två saker. När folk kommer hem till mig får de ofta känslan av att de inte varit hos mig på ett tag, eftersom det oftast är omstuvat på väggarna. Det andra resultatet är miljoner små spikhål i väggarna. Som tur är så kan man inte flytta på möblerna. För lägenheten är så liten och möblerna så många. Så var sak har verkligen sin ingjutna plats. I vissa perioder så flyttar jag nästan runt på saker maniskt. Kan hända att jag är på väg in i en sån period nu. Vad är då symptomen? Att jag (eller någon annan) kommer på mig själv stirrandes länge på olika delar av lägenheten. Stirrandet åtföljs av ett framskjutet huvud, likt en sköldpadda tror jag Kom Ketchup kallar det. Ett annat symptom är att det nästan är omöjligt att sitta hemma och plugga. För hjärnan är ockuperade av tankar gällande väggar.
Låter nog lite snurrigt. Kanske känner någon igen sig. Om så är fallet skulle jag behöva tips på hur man tar sig ur de värsta maniska stunderna.
För stunden känner jag mig nöjd med det som hänger uppe. Fast det lär jag nog inte göra länge till. Den trevliga farbrorn med mustasch (på sista bilden) är en favorit. Han kommer från
Studio Violet. Hjorthorn på vägen tycker jag är fint, fast ganska ofta groteskt.