måndag 8 februari 2010

Självporträtt likt en palett


Under min utbildning fick vi i uppgift att göra självporträtt. Svårt. Intressant. Min lärare sa att en vanlig anledning till att porträtten inte liknar än är att man målar sig själv som man vill se ut snarare än hur man verkligen ser ut. Vi fick råden att överdriva karaktäristiska drag. I min klass verkade det karaktäristiska dragen ofta synonymt med komplexen... Självporträttet är intressant för att det blottar delar av den egna självbilden. För att avbilda något krävs noggrann observation. Det är definitivt problematiskt att observera sig själv genom en spegel. Lite som att höra sin röst på inspelning tror jag.

Jag upplevde efter typ en veckas observation att det var svårt att tolka min egen spegelbild. I avbildandet strävar man ju efter någon sorts objektivitet. Att med pennan bara berätta vad man ser utan att lägga in egna värderingar. Men när det är än själv som är både mottagare och avsändare blir objektiviteten omöjlig. Det finns bara ett subjekt att arbeta med liksom.

Efter massor med blyertsskisser där jag försökte överdriva min höga panna och smala tinningar gjorde jag till slut en målning. Jag skissade inte. Jag bara målade. Med ca 1 1/2 veckors observation och skisser i bagaget. Vårt ansikte består ju som bekant av massor med färger och nyanser. Jag började med att blanda dem i något överdriven skala. Liknade en pallett. Jag gillade palettlooken. Så det fick bli så.

På huvudet sitter kära Fabian. Det är Edits råtta. När Fabbe fanns i livet gillade hon att springa runt på axlar, huvud och armar. Fabbe är kärlek. Så självklart skulle hon va med på porträttet.

söndag 7 februari 2010

7 sanningar om mig

Jag har fått en utmärkelse av Little Perky för Kreative Blogger. Och en utmaning av Daisy says yeah. Tack snälla ni! Både Awarden och utmaningen innebar att jag ska skriva 7 sanningar om mig. Så håll till godo:

1. Jag "snöar in", och i vissa fall missbrukar saker. Ex. under 3 års tid har jag alltid beställt samma pizza på den lokala pizzerian (Ela Torido). Äter exakt samma frukost varje morgon (löskokt ägg skivad på philadelfiamacka). För ett år sedan slutade jag med 10 års snusande. Började istället att hinka kaffe.

2. Jag är mörkrädd. Ute när det är mörkt. Och hemma efter spöktimman har slagit in.

3. Jag stammar. Ibland mycket. Ibland nästan inga spår.

4. Jag dricker öl och rödvin i alkoholväg. Jag fikar med svart kaffe. Jobbar på att dricka mer vatten.

6. Jag är nästintill fobisk vad gäller hårstrån i maten. Så pass att jag undviker att människor går förbi min tallrik på nära håll, för att förhindra fladdrande hårstrån. Lägger aldrig ner en macka direkt på bordet, det kan ju ligga något strå och vänta. Står helst själv i köket. I perioder snöar jag in på att scanna maten för hårstrån innan man äter. Det sorgliga är som bekant att "det man söker skall man också (ofta) finna."

7. Jag strävar efter att vara en kärleksfull människa.


Oj vad det här kändes som 7 bekännelser snarare än sanningar. Nåväl bekännelser är ju ofta sådant som är sant. Nu ska jag skicka det här uppdraget vidare till 7 härliga bloggar; Prylpinglan, Erikas blogg, Krickelin Krickelin, Lady Thirty, Ewas blogg, Cocobrillo och Mias värld

fredag 5 februari 2010

Nytt köksbord

Mitt lilla kök har fått sig ett specialdesignat bord. Undertecknat jag och pappa. Jag skulle bygga bordet men pappa var så ivrig. 3 mahognyplankor limmades ihop. Under bordet finns en konstruktion som gör att man kan haka på en påbyggnadsskiva. Och så slutligen monterades detta på en gjutjärnsfot.

På bordet står 10 rosor. Jag blev så glad och överraskad. Mammas eritreanska-kaffereps-gäng hade skramlat ihop till en examensbukett till mig. Färska blommor hemma blir man verkligen glad av.

måndag 1 februari 2010

In i dimman...

Efter jobbet åkte jag till Smart eyes som ligger på Kungsgatan. Där ska man tydligen hitta billiga glajjor. Malin har hittat sina supertjusiga glasögon där. Likt mig är även Malin "blind". Och vi som har väldigt dålig syn brukar normalt sätt få betala en förmögenhet för våra glas till glasögonen. Flera tusenlappar. Men hos Smart eyes kostar alla glasögon (glas + båge) 995 kr.

Väl i affären blev jag erbjuden en drop in synundersökning. - Så bra, tänkte jag. Problemet är just blindheten.

- Du kan ta ut dina linser här inne, säger hon i kassan.
- Jag ser väldigt dåligt så helst väntar jag lite med att ta ut dem, säger jag.
- Du bör ha tagit ut linserna typ 20 min innan, för att ögonen  ska vänja sig, säger hon i kassan.

Det var bara in dimman. Och ta ut linserna. Hon i kassan hajade galoppen. Gällande att jag inte såg ett skvatt.

- Föööölj med mig hiiiiiit. Jag ska kolla en grej med din syn säääätt dig neeer hääääär, säger hon i kassan som om jag både hade plockat ut linserna och förståndet.

Hon i kassa kollade avståndet mellan mina ögon för att sedan bokstavligt talat leda mig till en soffa. Där jag skulle sitta i 20 min och vänta på min tid. Det var mycket folk i affären. Affären och människorna var som en blöt akvarelltavla. Allt flöt ihop. Färgpartier som rörde sig - människor. Så dum man kände sig. Så komiskt det kändes att inte veta vad jag tittade på. Om jag satt där som ett freak och stirrade ut någon. Ett färgparti kom emot mig;
- Är det Sarah?
- Eeh ja, svarade jag och ställde mig upp fort.

Undersökningen förlöpte i dimmans tecken för jag kunde inte för mitt liv veta hur hon såg ut. Vi pratade bågar. Och lustigt nog refererade hon till sina egna bågar. Jag såg inte ens att hon hade några på sig. Allt jag såg var en beige fläck. Jag har styrkan -7 på mina ögon. Tänk om glasögon inte fanns. Vilken läskig tanke. Vilket handikapp. Sicken tur att någon har uppfunnit "ansikts-byggställningen". Efter undersökningen och med linserna i ögnen gick jag runt för att prova bågar. Malin kom förbi efter jobbet. Hon behövde justera sina bågar. En person tog hennes glasögon och gick bakom disken. Samtidigt som en annan person bakom disken börjar demonstrera olika glasögontillbehör. Stackars Malin som har -9 i styrka får fram:
-Ehh jag vet inte riktigt vad det är du visar för jag ser inte så mycket.....

Ett komiskt besök i sin helhet. Jobbigt det är att välja bågar. Beslutsångesten och hungern hängde över mig. Valet får ske en annan dag.